Jag har alltid jagat, så länge jag kan komma ihåg. Uppvuxen i det lite mer jaktliberala Gotland under en tid när ön nästan helt saknade klövvilt, så var det inga problem för en nio årig grabb och hans tax att tjuvjaga runt husknuten. Var jag ledig så var jag i skogen. Säsong eller inte spelade ingen roll.

När det var dags att välja gymnasium så hade jag klart för mig att det var jaktgymnasium som gällde. Så jag landade i det då nystartade Forshaga Viltvårdsgymnasium.

Jakten, Jobb och flickvänner fick mig att flytta runt i Sverige tills jag tillslut hamnade i Oskarshamn där jag nu bor tillsammans med min sambo och son.

Jag jagar allt, och jag jagar året runt. Mitt jaktår brukar börja med nötskrickejakt på vildsvinsåtlarna, samt skyddsjakt efter vildsvin på åkrarna. 1:a augusti börjar jag locka på ungrävarna, för att pyrscha rådjur den 16:e augusti och dov den 1:e september. I slutet av September börjar jag jaga Kanin med iller, jakten på klövvilt med hund tar vid den 1 oktober. Under november månad börjar jag också jaga gräsänder.

Efter klövviltsjakten med hund tar slut så brukar jag fortsätta jaga kanin med iller, locka räv och jaga Kråka med Uvbulvan. När kaninerna börjar få ungar och räv och kråka inte längre är lovliga så jagar jag på vildsvinsåtlarna tills den nya säsongen börjar.

Min far ägde stående fågelhundar, främst engelska setter. Jag själv började min hundkarriär med en tax. Efter det köpte jag en Tysk jaktterrier som dog av hjärtinfarkt vid 10års ålder. Då min sambo har allergi så har jag aldrig haft möjligheten att samla på mig många hundar. Jag har aldrig haft mer än en aktiv jakthund.

När tysken hade gått bort stod jag inför det svåra valet att välja en ny jakthund. Allroundhundar av tysk stil har alltid passat mig som jagar mycket och olika vilt. Jag ville ha en hund som fungerade på alla klövvilt i Sverige, rådjur såväl som vildsvin samt var duktig på eftersök. Jag älskade min gamla tysk men ville ha något mindre hetsigt.

ADB blev det självklara valet. Idag är jag fast i rasen. Rasens utseende, intellekt och förhållningssätt mot sin ägare har satt sitt spår i mig och jag kan inte tänka mig ett liv utan en dachsbracke.