Organisation
ADB Klubbens organisation består av styrelse, arbetsutskott och arbetsgrupper. På denna sida kan du läsa vilka som är med i de olika delarna samt varför vi valde rasen Alpenländische dachsbracke.
Styrelsen
Därför valde vi ADB
Styrelsemedlemmarna presenterar sig och svarar bland annat på varför de valde rasen Alpenländische dachsbracke.
Valpar
| Jerker Fjällman | Valpförmedlare | ||
| Mattias Lindholm | Avelsråd |
Revisorssuppleanter
| Anders Blomström | |
| Emma Hoel |
Valberedningen
| Sören Linzie |
| Stefan Modin |
| Jonas Ekvall |
Malin Ek
Jakt har alltid funnits i mitt liv genom att ha en jakttokig fader. För ca 15 år sedan blev jag själv jaktintresserad och har en beagle som gjorde att min bana som drevkarl startade. Skogen, naturen och spänningen med drevjakt mehund tog fart ordentligt.
I Skåne där jag bor är ofta jaktmarkerna tämligen små vilket gjorde att jag letade efter kort-mellandrivande ras som nästa jakthund. Viss storlek på hund, lättvårdad päls samt att den skulle vara allround gjorde att jag till slut föll för ADB vilket var en ras jag aldrig hört talas om innan. Jag har haft en tjeckisk hane som tyvärr bara blev 7 månader och numera en tik från slovakien som är drygt 4 år. Jag har aldrig någonsin ångrat val av ras för vilken jag brinner oerhört. 2014 startades en ADBgrupp under SvSHK vilken numera utvecklats till en egen rasklubb, Svenska ADBklubben. Då min hund även ställt gris vid jakt gör nu att jag läst ut Jägarexamenboken och påbörjat skytteträning vilket är förvånande kul. Vi får se om det blir jägarexamen till slut även om jag nog alltid kommer trivas bäst som drevkarl i samklang med min hund i skogen och vår fantastiska natur.
Jessica Larsson
Jag är jägare och är uppväxt på landet i Jämtlandsskogarna, men bor numera i Värmland. Jakten upptar en väldigt stor del av mitt liv och när jag inte jagar ägnas mycket av fritiden åt hundträning och fiske. Just nu har jag två hundar, en Alpländare och en korthårig vorsteh. Jag brinner framförallt för jakt med hund men all typ av jakt förgyller livet såklart. Men, om jag måste välja så jagar jag helst skogsfågel med stående fågelhund eller rådjur med drivande hund.
Varför föll valet på en ADB?
Framförallt för att rasen har egenskaper som passar mig, de jaktmarker vi har och den jakt vi bedriver. Det anser jag är viktigt i valet av hund. Den kan användas som drivande på allt klövvilt med inte alltför långa drevtider, som en god spårhund och som ”apportör”. En Alpländare kan vara allround och det tilltalar mig.
Sören Linzie
Jag ville ha en hund som spårade bra, med bra drevegenskaper, men inte för långa drev och en hund som inte går i gryt. Högsta tillåtna mankhöjd där jag jagade var 42 cm. Dessutom var det viktigt med en allroundhund som kunde användas till flera slags vilt. Jag fick min ADB 2006 efter att stått i kö i 3 år och har aldrig någonsin ångrat mitt val av ras.
Efter en del tjat från uppfödaren så började jag att meritera hunden. Vi gjorde det vi kunde i Sverige men var även på formbewertung i Norge samt drevprov i Norge vilket inte fanns för rasen i Sverige. Efter att ha blivit invald i SvSHK:s styrelse blev jag sammankallande för drevhundsgruppen med målsättning att ta fram ett svenskt drevprov för rasen, vilket vi lyckades med. Vi startade också den första ADB gruppen där jag var sammankallande. De frågor som jag brunnit för under senare år är att få fler att avelsmeritera sina hundar.
Johan Lejon
Jag är uppväxt på landet i nordöstra Skåne och har jagat i drygt 20 år, främst som hundförare då det är det jag tycker är roligast. ADB hittade jag av en slump när jag började leta hund som jagar vildsvin. Jag var runt rätt mycket på diverse grisjakter för att se hur olika raser jobbade och fastnade för alparna då de är trevliga och behändiga.
Blev med (v)alp kort därefter, ett val jag aldrig ångrat. Nu bor det två alpar i hemmet och det kommer nog fortsätta göra det så länge jag jagar. Jag gillar bredden på deras arbete. De jagar nästan allt, går eftersök och kan va tysta i torn/åtelkojor. Kort och gott riktigt bra jaktkompisar.
Christina Ericsson
Jag bor i det lilla brukssamhället Surahammar i Västmanland. Jag tog jägarexamen för ca eller ganska exakt 20 år sedan (-97). Jag är allätare vad gäller jakten , men tycker allra mest om att gå med hund som hundförare. Sitta på pass är inte riktigt min grej, men gör det några gånger per år (när jag blir tvingad). När jag inte jagar eller jobbar så tränar jag hundar. Är utbildad instruktör genom jägareförbundet. Jag har i dagsläget 6 stycken hundar, 4 st Korthårig Vorsteh och 2 Alpländare. Föder upp i mindre skala under kennelnamnet Fasantorpedens.
Varför ADB:
Jag sökte ett komplement till Vorsteh framförallt vid eftersöken och när jag läste runt om olika raser så tyckte jag att Alpländaren hade dom egenskaper som passade min jakt. Min första Alpländare importerade jag ifrån Tjeckien och det är något jag aldrig ångrat.
Mattias Lindholm
Jag har alltid jagat, så länge jag kan komma ihåg. Uppvuxen i det lite mer jaktliberala Gotland under en tid när ön nästan helt saknade klövvilt, så var det inga problem för en nio årig grabb och hans tax att tjuvjaga runt husknuten. Var jag ledig så var jag i skogen. Säsong eller inte spelade ingen roll.
När det var dags att välja gymnasium så hade jag klart för mig att det var jaktgymnasium som gällde. Så jag landade i det då nystartade Forshaga Viltvårdsgymnasium.
Jakten, Jobb och flickvänner fick mig att flytta runt i Sverige tills jag tillslut hamnade i Oskarshamn där jag nu bor tillsammans med min sambo och son.
Jag jagar allt, och jag jagar året runt. Mitt jaktår brukar börja med nötskrickejakt på vildsvinsåtlarna, samt skyddsjakt efter vildsvin på åkrarna. 1:a augusti börjar jag locka på ungrävarna, för att pyrscha rådjur den 16:e augusti och dov den 1:e september. I slutet av September börjar jag jaga Kanin med iller, jakten på klövvilt med hund tar vid den 1 oktober. Under november månad börjar jag också jaga gräsänder.
Efter klövviltsjakten med hund tar slut så brukar jag fortsätta jaga kanin med iller, locka räv och jaga Kråka med Uvbulvan. När kaninerna börjar få ungar och räv och kråka inte längre är lovliga så jagar jag på vildsvinsåtlarna tills den nya säsongen börjar.
Min far ägde stående fågelhundar, främst engelska setter. Jag själv började min hundkarriär med en tax. Efter det köpte jag en Tysk jaktterrier som dog av hjärtinfarkt vid 10års ålder. Då min sambo har allergi så har jag aldrig haft möjligheten att samla på mig många hundar. Jag har aldrig haft mer än en aktiv jakthund.
När tysken hade gått bort stod jag inför det svåra valet att välja en ny jakthund. Allroundhundar av tysk stil har alltid passat mig som jagar mycket och olika vilt. Jag ville ha en hund som fungerade på alla klövvilt i Sverige, rådjur såväl som vildsvin samt var duktig på eftersök. Jag älskade min gamla tysk men ville ha något mindre hetsigt.
ADB blev det självklara valet. Idag är jag fast i rasen. Rasens utseende, intellekt och förhållningssätt mot sin ägare har satt sitt spår i mig och jag kan inte tänka mig ett liv utan en dachsbracke.
Maria Jansson
Har ett stort intresse för att meritera hundarna och många mil har avverkats för att kunna delta på utställningar och diverse prov. I familjen idag finns en ADB hane på 5 år som vi har importerat från Slovakien samt en Gonczy Polski på 4 år. Om allt går som det skall så kommer familjen att utökas med en ADB tik i början av 2018. Våra hundar används till jakt och är även registrerade som eftersöks hundar hos polisen där dom används flitigt. Övrig tid så är dom fantastiska familjemedlemmar.
Varför just ADB?
Min svärmor har en bayersk viltspår hund som tidigare ingick i samma rasklubb som ADB innan Svenska ADB Klubben bildades. Så på den vägen kom vi i kontakt med ADB för ca 7 år sedan. Då vid första mötet tyckte jag att den mest såg konstig ut med för korta ben. Men ju mer ADB man träffade och fick mer information om rasen ju mera gick de upp för oss att detta va en ras som passar till den jakt vi bedriver. Så sagt och gjort så kontaktade vi avelsrådet och fick kontakt med en kille i Skåne som kunde hjälpa oss att importera en valp från Slovakien. Oktober 2012 gick resan till Malmö för att hämta våran nya familjemedlem. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi har inte ångrat vårat val.